iambafucin

Just nu är vi på jakt efter en ny bil. Valet har gått från Saab 9-3 sedan till Mazda 6 sport till Peugeot 307 halvkombi. Som ni märker minskar det inte bara i snygghetsfaktor utan det ökar även i utrymmesfaktor. Jag älskar Hyundaien och vill inte sälja den, men man är ju inte gjord av pengar så det är ju bara ett måste och dags att acceptera. Min man vill gärna ha en kombi. Klart det är bra när man ska ha barn. Men jag vill inte ha kombi. Att gå från en liten sportbil till en stor tråkig kombi suger. Det är bara en person har hittills förstått mitt dilemma, det var bilförsäljaren på Wisens. Han må vara len i munnen och allt bara va säljsnack,  but even so, han erbjöd oss en Mazda 626, en sedan men med riktigt stort bagageutrymme.  Kalle hade en sån förut och jag tyckte mycket om den så det var ju en bra kompromiss. Men efter lite om och men och velande fram  och tillbaka insåg vi att mellanskillnaden skulle bli för stor och vi vill ju minska våra utgifter så mycket vi kan. Därmed har vi bestämt oss för en Peugeot 307, också en kompromiss, den är ju inte lika stor och ful som en kombi. Men mycket fulare än de bilar jag vill ha. Men så är det, man kan ju inte få allt här i livet och skaffar man barn så blir man ju tvungen att bli vuxen och ta mer ansvar. Även om jag har svårt att acceptera det första, växa upp. Jag vill va ung för evigt! Inte för att jag vill supa mig redlös som vissa personer i min ålder gör, nej nej. Jag är nog bara rädd för framtiden. När jag har råd och har körkort ska jag skaffa mig en egen bil, förmodligen en sån här, min drömbil...