iambafucin

Min unge är ett nattbarn. I snart tre veckors tid har hon varje kväll vägrat att sova. Verkar som om hon inte kan slappna av. Försöker få henne att göra det genom att släcka ner, sänka volymen och gosa lite. Men nej, hon vägrar. Inte så att hon skriker konstant, men gnäller lite ibland gör hon ju. Så oftast har hon somnat runt nio, men vaknat tre-fyra ggr och tillslut får man ta upp henne för att hon inte somnar om, och då har det gått så lång tid sen hon åt att vi får ge henne ett mål till. Då somnar hon runt elva-tolv. Om hon vägrar somna vid nio så är hon vaken till elva-tolv. Ibland mycket senare, som i natt. Då somnade hon tidigt men vaknade och var vaken till två! Såhär har det inte varit förut, hon har alltid somnat när hon ska och förut kunde vi lägga henne i sängen så somnade hon själv. Det går inte längre. Det är väldigt frustrerande, för det är när hon somnar som vi kan sitta ner i soffan och umgås själva, Bosse & jag. Bara vara. Det är så himla viktigt att få den lilla tiden tillsammans. Men nu är det bara att gå och lägga sig så fort hon somnar, för man är så trött.

På lördag ska vi på fest, mamma & pappa ska vara barnvakt. Det ska bli kul och skönt att få lite avlastning en kväll. Men det kommer ju ändå inte bli så mycket sömn. Det är synd att vi bara har mamma & pappa som ställer upp som barnvakt. Vill till exempel gå på bio på onsdag, se 2012. Den är nästan tre timmar lång och slutar halv elva. Men ingen barnvakt. Nån måste ju vara hemma hos oss, så hon kan försöka sova i tid. Men vi kan ju inte be mamma & pappa hela tiden. Och mina bröder jobbar ju. Och våra kompisar jobbar/vill inte/ska med på det vi ska göra. Skulle vara skönt med avlastning en vardagskväll så både Bosse & jag fick sova ordentligt en natt. Åh nu känner jag mig gnällig. Nej jag vet, tre veckor är inte så läng tid, men det känns i huvet kan jag lova....