Torsdag
Den här veckan har gått fort. Och ändå har vi inte gjort så mycket! Men igår åkte jag iväg på lite galej med Lukas. Vi åkte till Motala för att träffa älskade, underbara Sofia och Emelie! Sofia lagade mat, jättegod pastasallad, grillad halloumi och en supersmarrig marängtårta full med bär till efterrätt. Det var mycket trevlig, som alltid! Dessutom fick jag ju chansen att prata graviditet, förlossning och barn med Frida :)
Lukas har blivit mer vaken nu på dagarna, och sover desto mer på nätterna. Alltså, han vaknar för att äta var 4-5 timme typ. Så skönt kan jag lova, mot att vakna en gång/timme!
Sent ikväll kommer min svärmor och hennes karl. De ska stanna här till lördag. Det blir kul för Cornelia, de träffas så sällan. Annars i helgen tänkte vi åka ut till Blåvik. Känns nästan som att vi bor där :) Familjen Runn är underbara och tar så väl hand om oss.
Nä, dags att natta barn och moppa golv!
Tjipp!
Lukas har blivit mer vaken nu på dagarna, och sover desto mer på nätterna. Alltså, han vaknar för att äta var 4-5 timme typ. Så skönt kan jag lova, mot att vakna en gång/timme!
Sent ikväll kommer min svärmor och hennes karl. De ska stanna här till lördag. Det blir kul för Cornelia, de träffas så sällan. Annars i helgen tänkte vi åka ut till Blåvik. Känns nästan som att vi bor där :) Familjen Runn är underbara och tar så väl hand om oss.
Nä, dags att natta barn och moppa golv!
Tjipp!
Mjölkko...
Har lite tankar angåenge amning...
Det är verkligen en ren hysteri när det gäller amning. Man bara ska amma annars dör barnet! Eller hur?! Ersättningen är visserligen inte anpassat just efter ditt barn, som bröstmjölken är, men är absolut ett bra substitut och det blir folk av de barnen som föds upp på det med. Åter till själva amningen. Förra gången funkade det inte alls för mig. Cornelia fick efter sex veckor av och till med bröstmjölk byta till ersättning. Anledningen till att det inte funkade tror jag berodde på att jag gav upp för lätt. Brösten ömmade, det gjorde hysteriskt ont i bröstvårtorna när hon sög och det kunde ta en timme eller mer att amma ibland vilket gjorde mig stressad och uttråkad. Speciellt jobbigt var det såklart på nätterna då när det tog så lång tid och man var så himla trött.
Jag är stolt över mig själv att det hittills har gått bra att amma Lukas. Det vill säga, mjölken har runnit till ordentligt och det verkar som att lilleman blir mätt. Visst har jag ont i brösten när han suger, ena fick visst ett sår (som läkte väldigt snabbt efter att jag pumpat två dagar istället). Men det tar inte så lång tid att amma som tur är.
Det som är negativt med amning (enligt mig!!) är att:
- Det är så jäkla tråkigt! Det ska va mysigt (och visst är det mysigt att titta ner på sin lilla ögonsten som knyter sin hand runt dina fingrar).
- Du är låst medans du ammar. När man väl satt sig ner, efter att ha krånglat fram tutten, så får du sitta där. Och det kan få bli vart som helst, när som helst. Man får planera hela tiden.
- Du läcker. Japp, mina bröst börjar rinna bara jag tittar på Lukas. Så är det. Om jag ligger i sängen och ammar så rinner det andra bröstet och lakanet blir plasvått. Så amninginlägg är att föredra, även om det är så obekvämt att sova med bh...
MEN, givetvist finns det positiva saker med:
- Det är ju faktiskt mysigt, ibland ;)
- Maten är gratis och du har den med dig vart du än är.
- Du kan passa på att vila. ta en powernap medans man ammar liggandes. Eller bara andas ut och ta det lugnt medans man sitter bekvämt och ammar. Läs en bok eller slå på en bra serie under tiden.
Any way. Jag förstår dem som inte vill amma. Även om jag tycker (och tror) att många ger upp alldeles för lätt. Givetvist ska man inte plåga sig själv. Jag kommer försöka så länge det går. Jag blir lätt uttråkad och risken finns att det faller där. Men det märks.
Det är verkligen en ren hysteri när det gäller amning. Man bara ska amma annars dör barnet! Eller hur?! Ersättningen är visserligen inte anpassat just efter ditt barn, som bröstmjölken är, men är absolut ett bra substitut och det blir folk av de barnen som föds upp på det med. Åter till själva amningen. Förra gången funkade det inte alls för mig. Cornelia fick efter sex veckor av och till med bröstmjölk byta till ersättning. Anledningen till att det inte funkade tror jag berodde på att jag gav upp för lätt. Brösten ömmade, det gjorde hysteriskt ont i bröstvårtorna när hon sög och det kunde ta en timme eller mer att amma ibland vilket gjorde mig stressad och uttråkad. Speciellt jobbigt var det såklart på nätterna då när det tog så lång tid och man var så himla trött.
Jag är stolt över mig själv att det hittills har gått bra att amma Lukas. Det vill säga, mjölken har runnit till ordentligt och det verkar som att lilleman blir mätt. Visst har jag ont i brösten när han suger, ena fick visst ett sår (som läkte väldigt snabbt efter att jag pumpat två dagar istället). Men det tar inte så lång tid att amma som tur är.
Det som är negativt med amning (enligt mig!!) är att:
- Det är så jäkla tråkigt! Det ska va mysigt (och visst är det mysigt att titta ner på sin lilla ögonsten som knyter sin hand runt dina fingrar).
- Du är låst medans du ammar. När man väl satt sig ner, efter att ha krånglat fram tutten, så får du sitta där. Och det kan få bli vart som helst, när som helst. Man får planera hela tiden.
- Du läcker. Japp, mina bröst börjar rinna bara jag tittar på Lukas. Så är det. Om jag ligger i sängen och ammar så rinner det andra bröstet och lakanet blir plasvått. Så amninginlägg är att föredra, även om det är så obekvämt att sova med bh...
MEN, givetvist finns det positiva saker med:
- Det är ju faktiskt mysigt, ibland ;)
- Maten är gratis och du har den med dig vart du än är.
- Du kan passa på att vila. ta en powernap medans man ammar liggandes. Eller bara andas ut och ta det lugnt medans man sitter bekvämt och ammar. Läs en bok eller slå på en bra serie under tiden.
Any way. Jag förstår dem som inte vill amma. Även om jag tycker (och tror) att många ger upp alldeles för lätt. Givetvist ska man inte plåga sig själv. Jag kommer försöka så länge det går. Jag blir lätt uttråkad och risken finns att det faller där. Men det märks.
En olycklig mamma ger en olycklig bebis!
Typiskt... :(
Typiskt... :(
Måndag
Idag är Lukas en vecka gammal. Jisses vad fort det gick! Lukas är så himla snäll och lugn. Det har inte hänt så mycket, vi har tagit det lugnt och haft lagom med sysslor. Vi var iväg till barnmorskemottagningen för att väga/mäta och ta PKU-prov. Jag hade dagen innan vaknat efter en tupplur med världens frossa och 39 graders feber. Hade skitont i magen och orkade ingenting resten av dagen. Ringde in till akuten men de sa att det kunde bero på flera saker. Det första man tänkte på var en infektion i livmodern. Och det andra var att mjölken rann till (råmjölken blev vanlig). Så jag fick välja, och jag avvaktade till dagen efter. Väl hos bm fick jag ta lite prover och jo, jag hade en infektion i livmodern. Så nu går jag på antibiotika. Men jag mår mycket bättre nu!
Amningen har kommit igång bra nu. Vi har inte hittat riktigt rätt teknik ännu, men det kommer. Jag är iaf stolt över att det har funkat än så länge. Med Cornelia strulade det massor och jag kände mig så stressad. Det berodde nog mycket på den negativa förlossningen. Att amninngen inte funkade den gången gjorde att jag kände mig så misslyckad. Fast jag vet att jag är lika mycket mamma oavsett.
Sen har vi haft lite besök. I söndags var Borghamn här och åt middag. Erika, Robert och Kalle har hälsat på. Och vi har varit i stugan och (äntligen!!) träffat mamma o pappa.
Amningen har kommit igång bra nu. Vi har inte hittat riktigt rätt teknik ännu, men det kommer. Jag är iaf stolt över att det har funkat än så länge. Med Cornelia strulade det massor och jag kände mig så stressad. Det berodde nog mycket på den negativa förlossningen. Att amninngen inte funkade den gången gjorde att jag kände mig så misslyckad. Fast jag vet att jag är lika mycket mamma oavsett.
Sen har vi haft lite besök. I söndags var Borghamn här och åt middag. Erika, Robert och Kalle har hälsat på. Och vi har varit i stugan och (äntligen!!) träffat mamma o pappa.
Mina sötnosar!
Onsdag
Hej!
Vill man ha värkar ska man åka till City Gross och handla! Det märkte jag allt i måndags. Hann bara parkera bilen så fick jag en molande värk, typ som mensvärk. Gick inne på CG omkring 30-40 minuter med lite halvont. I bilen hem försvann det mesta av den molande värken och istället kom riktiga men oregelbundna värkar. Gjorde ganska ont men jag tänkte att det bara var förvärkar och att det skulle gå över. Vi kom hem, packade upp varorna och smärtan tilltog mer och mer. Packade Cornelias väska och förvarnade min bror. Jag tänkte fortfarande att det nog skulle dröja innan det hände nåt. Men jag klockade värkarna (som blev värre och värre!) och hade bara en och en halv minut emellan! Skrek till Bosse att han fick ringa min bror så han kom och hämtade Cornelia. Tyckte så synd om henne som skulle se mig ha ont! Sen rusade vi ner till bilen och körde, ehum lite fortare än normalt, till Linköping. Jag tyckte att det började trycka lite neråt redan i bilen. Kom in och blev inskrivna 18:12. Fick lustgas men tyckte inte att det hjälpte. Varje värk gjorde fruktansvärt ont och jaaa jag skrek lika högt som en stucken gris :) Och i slutet av varje skrik ville jag bara krysta. Men var bara öppen 4 cm så jag fick snällt vänta. Fick ryggmärgsbedövning och då var jag öppen 5 cm. Sedan gick det undan! Öppnade mig 5 cm på mindre än en timme och krystade ut lilleman på 7 minuter!
Denna förlossnign var såå mycket bättre än den förra. Inte bara för att det gick fort utan för att hela upplevelsen var bättre. Med Cornelia hade jag en sämre bm som srtuntade i mig och hon var inte särskilt hjälpsam eller stöttande. Hon brydde sig knappt att det gjorde ont och var bara sur.
Men nu fick jag en bm som hjälpte mig och berättade hela tiden vad som hände och vad hon skulle göra. Det enda var att efter ryggmärgsbedövningen kände jag inte krystvärkarna, men eftersom att det gick så fort att krysta så gjorde det inte så mycket. Annars kändes det posiotivt att föda. Jag kände mig starkare!
Så, där har ni min berättelse :)
Vill man ha värkar ska man åka till City Gross och handla! Det märkte jag allt i måndags. Hann bara parkera bilen så fick jag en molande värk, typ som mensvärk. Gick inne på CG omkring 30-40 minuter med lite halvont. I bilen hem försvann det mesta av den molande värken och istället kom riktiga men oregelbundna värkar. Gjorde ganska ont men jag tänkte att det bara var förvärkar och att det skulle gå över. Vi kom hem, packade upp varorna och smärtan tilltog mer och mer. Packade Cornelias väska och förvarnade min bror. Jag tänkte fortfarande att det nog skulle dröja innan det hände nåt. Men jag klockade värkarna (som blev värre och värre!) och hade bara en och en halv minut emellan! Skrek till Bosse att han fick ringa min bror så han kom och hämtade Cornelia. Tyckte så synd om henne som skulle se mig ha ont! Sen rusade vi ner till bilen och körde, ehum lite fortare än normalt, till Linköping. Jag tyckte att det började trycka lite neråt redan i bilen. Kom in och blev inskrivna 18:12. Fick lustgas men tyckte inte att det hjälpte. Varje värk gjorde fruktansvärt ont och jaaa jag skrek lika högt som en stucken gris :) Och i slutet av varje skrik ville jag bara krysta. Men var bara öppen 4 cm så jag fick snällt vänta. Fick ryggmärgsbedövning och då var jag öppen 5 cm. Sedan gick det undan! Öppnade mig 5 cm på mindre än en timme och krystade ut lilleman på 7 minuter!
Baby Lukas, 3 timmar gammal :)
Denna förlossnign var såå mycket bättre än den förra. Inte bara för att det gick fort utan för att hela upplevelsen var bättre. Med Cornelia hade jag en sämre bm som srtuntade i mig och hon var inte särskilt hjälpsam eller stöttande. Hon brydde sig knappt att det gjorde ont och var bara sur.
Men nu fick jag en bm som hjälpte mig och berättade hela tiden vad som hände och vad hon skulle göra. Det enda var att efter ryggmärgsbedövningen kände jag inte krystvärkarna, men eftersom att det gick så fort att krysta så gjorde det inte så mycket. Annars kändes det posiotivt att föda. Jag kände mig starkare!
Så, där har ni min berättelse :)
Söndag kväll...
... Och grymt besviken! I fredags fick jag en hinnsvepning. Tappen var mogen, huvet stod långt ner och bla bla bla. Slemproppen har lossnat och jag har haft ett par rejält onda sammandragningar. MEN INGEN BEBIS!!!!??? Åh, jag vet att ovanstående inte är några garantier för att förlossningen ska starta, men hallå! (Hinnsvepning funkar 75% av gångerna, och slemproppen kan lossna flera veckor innan och dessutom återbildas). Jag är så jäkla otålig, nervös och orolig så nu får det fasen sätta igång snart....!
Torsdag
Idag går jag in i vecka 40. Alltså v.39+0. Och än har inget hänt. Jag känner ju att det är dags nu, varför kan inte bebis känna likadant? Cornelia föddes i v.39+1. Så imorrn ska ungen ut, annars blir jag grymt besviken. De säger ju att omföderskor statistiskt sett föder några dagar tidigare, och eftersom jag gjorde det med Cornelia borde jag göra det denna gång med tycker jag. Om jag nu går över tiden blir jag mycket orolig, tänk då om även förlossningen blir långdragen och jobbig? Usch, hemska tanke!
Jag ska till bm imorrn så jag tänkte tjata till mig en hinnsvepning och hoppas att det händer nåt då!
Jag ska till bm imorrn så jag tänkte tjata till mig en hinnsvepning och hoppas att det händer nåt då!
Tjockis v.40 (39+0)
(man får se hängig och trött ut så här sent i gravidititen!)
Tjipp!
Måndag- och ingen bebis än...
Nä som sagt, bebis är kvar där inne fortfarande. Idag är det 9 dagar kvar och jag räknar dagarna nu kan jag lova. Jag har inte så mycket känningar, men ibland kommer det ett par förvärkar som gör ont. Det känns iaf att det är på gång nu. Att det kan hända vilken dag som helst. Hela kroppen känns förbered och just nu är jag inte särskilt nervös.
I helgen har vi fart och flängt. I lördags var vi i Borghamn hos bästa Fredrik & Ida. Vi grillade och åt en jättegod tårta. Mycket myspys att sitta ute på altanen och lyssna på åskan. BosseFredde kom förbi med, mycket trevligt! Och igår var vi i Blåvik och hälsade på. Promenerade till hamnen och kollade på Kalles båt, fikade med Kalles familj, promenerade ner till Sandvik och käkade mat hos Kalles syster. Cornelia lekte med Isodor och somnade som en stock på kvällen.
Idag blir det lugnt. Typ. Ska tvätta men annars blir det inte många knop här. Sååå skönt med lite svalare väder idag! Jag slipper svettas ihjäl. Man är ju lite varmare pga graviditeten, och den här äckliga kvava värmen som varit har tagit kål på mig. Nu har jag öppnat upp i hela lägenheten och det är svalt och gött!
Tråk-inlägg, I know...
Tjipp!
I helgen har vi fart och flängt. I lördags var vi i Borghamn hos bästa Fredrik & Ida. Vi grillade och åt en jättegod tårta. Mycket myspys att sitta ute på altanen och lyssna på åskan. BosseFredde kom förbi med, mycket trevligt! Och igår var vi i Blåvik och hälsade på. Promenerade till hamnen och kollade på Kalles båt, fikade med Kalles familj, promenerade ner till Sandvik och käkade mat hos Kalles syster. Cornelia lekte med Isodor och somnade som en stock på kvällen.
Idag blir det lugnt. Typ. Ska tvätta men annars blir det inte många knop här. Sååå skönt med lite svalare väder idag! Jag slipper svettas ihjäl. Man är ju lite varmare pga graviditeten, och den här äckliga kvava värmen som varit har tagit kål på mig. Nu har jag öppnat upp i hela lägenheten och det är svalt och gött!
Tråk-inlägg, I know...
Tjipp!
