iambafucin

Det var ett tag sen jag skrev om barnen. Cornelia skriker inte lika mycket längre, men det är fortfarande långt ifrån bra. Dessvärre har Lukas tagit efter och skriker hela tiden. Gråter (utan tårar, mer som gnäll) för minsta lilla och är ständigt mig i hasorna. Cornelia är likadan, inget tålamod och illtjuter såfort det inte går som hon vill. Det tär på både kropp och själ. Aldrig tyst och lugnt, Det har ju ändå gott över ett år av skrik och gnäll. Det skulle vara så skönt att åka iväg själv nu.

 

MEN... åh vad jag älskar när vi kryper ihop i soffan och myser tillsammans, Eller när Cornelia kommer och stryker min kind och säger att jag är fin. Och när Lukas springer emot mig och ger mig en slemmig puss. Och att se dem leka tillsammans för en gångs skull och skratta så tårarna sprutar. Då är ju alla dåliga stunder som bortblåsta!